Branschen låter rådgivarna spela efter gehör
Henrik Norén, Nordicus Group. Fotograf: Michael Hoffman
2019-11-19

Branschen låter rådgivarna spela efter gehör

Finansveteranen Henrik Norén, Nordicus Group, lyfter röd flagg för konsekvensen av det fondutbud som erbjuds landets arbetsgivare. Hans konkreta uppmaning till branschen är tydlig: Låt de institutionella investerarnas vedertagna strategier bli norm även för allmänheten.

Henrik Noréns kunskap om finans, fonder och sparande kan sammanfattas med ett ord: gedigen. Sedan länge är han ett känt namn inom förvaltning, risk management och ETF-fonder. Efter många år på fondförvaltningsbolag gjorde han sig ett namn inom Handelsbanken – först inom corporate finance och senare som vd på dotterbolaget XACT Fonder. 

Idag leder Henrik det egna bolaget Nordicus, som han grundade tillsammans med sina tre kompanjoner för drygt fyra år sedan. Nordicus rådger kapitalförvaltare världen över från kontoren i Stockholm, Cambridge och Zurich. 

Vi har träffats på kontoret i Sturegallerian för att tala om hur Sveriges arbetsgivare kan bli bättre kravställare gentemot leverantörer av tjänstepensionslösningar. 

– Jag sysslar egentligen inte med pension, men det är uppenbart att arbetsgivarna behöver stöttning, utan att kanske alltid veta om det själva. Enorma summor står på spel: medarbetarnas pensionskapital. Man lämnar över ansvaret för dem till aktörer som kapitaliserar på slutkundens okunskap. Det är upprörande, inleder Henrik engagerat.

"Fokus bör ligga på det som har störst betydelse för den långsiktiga avkastningen. I det sammanhanget är exempelvis avgiftsstrukturen på de underliggande sparprodukterna en viktig parameter." 

Mindre bra lösningar säljer lika bra som bättre

I frågan om upphandlingar av tjänstepensionslösningar talas det ofta om ett kunskapsglapp som ligger kunden i fatet. Som HR- eller Comp- & Ben-chef kan det vara både tidskrävande och svårt att sätta sig in i frågor såsom vilka fondval som medarbetarna ska erbjudas. Situationen försvåras av de intressekonflikter som florerar i branschen. 

– Kunden skulle behöva en objektivt framställd manual för att kunna driva en relevant tjänstepensionsupphandling. Kravställandet är alldeles för bristfälligt idag. Man är inte rustad för att ställa de kritiska frågor som krävs för att sätta press på leverantörerna. Därmed blir det möjligt för många att sälja mediokra produkter, som från kundens perspektiv upplevs generiska och trygga. Under dessa förutsättningar är det inte på något vis konstigt att de mindre bra lösningarna säljer så bra. Man erbjuds inte ens det fondutbud som, på den institutionella sidan, i princip kan liknas vid en fastställd norm – så som alfa-beta-separation. 

Henrik talar om hur kunskapsklyftan, både på kort och lång sikt, påverkar medarbetarnas pensionssparande.

– Man missar den större bilden och stirrar sig blind på de synliga kostnaderna, skalet. Då glöms ett viktigt faktum bort: att produkten ska växa över tid. Fokus bör ligga på det som har störst betydelse för den långsiktiga avkastningen. I det sammanhanget är exempelvis avgiftsstrukturen på de underliggande sparprodukterna en viktig parameter. 

Teorin om evidensbaserat sparande

En kväll satt Henrik vid köksbordet med sin fru, som är läkare. Diskussionen rörde evidensbaserad vård – ett förhållningssätt inom vården som innebär att patienten alltid ska behandlas utifrån den bäst tillgängliga kunskapen. Tankesättet går att direktöversätta till hur finansbranschen borde behandla sina kunder, menar Henrik. 

– En finansiell rådgivare skulle, i sammanhanget, kunna likställas med en läkare. Om rådgivaren utgår ifrån evidens skulle den kunskap råden bygger på hämtas från forskning och rådgivarens praktiska erfarenheter. Genom att sedan se till kundens värderingar och behov kan ett så evidensbaserat sparande som möjligt skapas. 

I verkligheten är de faktagrundade placeringsråden få; i stället överskattar den typiske rådgivaren sitt eget mervärde, hävdar Henrik.

– Ingen hade accepterat att en läkare kom in i rummet och gav råd som inte var i enlighet med befäst forskning och beprövad tillämpning. Då hade vi sannolikt reagerat kraftfullt. Hur kommer det sig att situationen är helt annorlunda inom finans? Här låter man rådgivare spela efter gehör och stänger inte dörren för att andra intressen än kundens bästa styr rådgivningen. 

"Ingen hade accepterat att en läkare kom in i rummet och gav råd som inte var i enlighet med befäst forskning och beprövad tillämpning. Då hade vi sannolikt reagerat kraftfullt. Hur kommer det sig att situationen är helt annorlunda inom finans?"

Med de egna incitamenten i centrum

Frågan som Henrik argumenterar för är lätt att uppleva som logisk. Så, hur kommer det sig att utmaningarna kvarstår? 

– Finansiella rådgivare får ofta kickbacks från produktleverantörer och är långt ifrån oberoende. Däri finns roten till det onda. Borde det verkligen vara så svårt att förändra? Det är en gammaldags struktur som ligger kvar.

Henrik lyfter de nya reglerna och kraven som följer av det europeiska direktivet Mifid II, som delvis ska skydda kunderna mot provisionsbaserad rådgivning. Reglerna har ett gott syfte, men implementationen lämnar mycket att önska, menar han.

– I England beslutade man om ett heltäckande förbud, men Sverige tog en mjukare väg. Här är provisionsbaserad rådgivning fortfarande möjlig, bara rådgivaren redovisar alla avgifter för kunden, men min erfarenhet säger att informationen inte når fram. Jag tycker inte att man har kommit i mål med den här frågan i Sverige – jag skulle vilja se att ett totalförbud mot tredjepartsersättningar drivs fram. Så länge försäkringsförmedlare och finansiella rådgivare har möjlighet att få ersättning från produktleverantörerna kan rådgivning, per se, inte vara oberoende. Alltför många kommer att fortsätta att ge råd kring dyrare, och för dem lönsamma, produkter.

Vad kan man göra åt det? 

– Så länge professionella tjänste- och produktleverantörer låter sina egna incitament stå i centrum, i stället för kunden, kommer inte mycket att hända. Situationen påminner mycket om inställningen till fri flytträtt för pensioner. Det finns en sorts tyst överenskommelse bland de etablerade aktörerna att inte driva på frågan, då den nuvarande intjäningen är hög. Oberoende, finansiella rådgivare som tar betalt för sina tjänster och vars affärsmodell är nöjda kunder är nyckeln. Tyvärr finns alltför få än så länge.

Han understryker komplexiteten i branschens strukturer.

– Alla lever i symbios med varandra. Det skapar dimridåer som blir svåra för slutkunden att se igenom. Dessutom finns många affärsmodeller som bygger på att individen agerar, det vill säga att så många som möjligt har en hög omsättningsaktivitet, eller transaktionsintensitet. Därför vill jag råda till att inte läsa nyheter om börsens dagsutveckling. Ofta ska man sitta still i båten. Inte minst när man arbetar mot en horisont långt fram, vilket ofta är synonymt med pensionssparande.

Kräv transparens av pensionsbranschen

Allt fler arbetsgivare ser problematiken som Henrik beskriver och vill ta ett större ansvar för tjänstepensionslösningen. 

Vad ska man be sin tilltänkta leverantör om?

– Jag tycker att man ska kravställa koncept som bygger på evidens och därtill gärna ha en avgiftsstruktur som är kopplad till faktiskt utfall. Statistiken visar nämligen att det är extremt svårt att slå marknaden över lång tid. Om någon ändå påstår sig kunna göra det, bör dennes kompensation kopplas till att det verkligen blir så, så kallad prestationsbaserad avgift. Gällande flytträtten – en framtida, efterlängtad förenkling av flytträtten kommer att öka konkurrensen för leverantörerna. Den kommer att leda till prispress, som ger aktörerna i pensionsbranschen anledning att vara tydligare med vilka mervärden de bidrar med. Allt handlar inte om avgifter. Var tydlig med att ni söker ärlighet och rak kommunikation. Till syvende och sist kommer ni inte att känna er trygga med lösningen om ni inte vet vad ni får.

Du har tidigare talat mycket om värdet i ett stort utbud av indexfonder. Varför?

– Därför att de presterar bättre än snittet inom aktivt förvaltade fonder över tid. Optimalt vore att kombinera indexfonder med noggrant utvärderade, aktivt förvaltade fonder som tillsammans möjliggör en riskjusterad avkastning anpassad till investerarens placeringshorisont och riskbenägenhet. Alfa-beta är – per se – inget nytt eller revolutionerande, men de tidigare nämnda branschstrukturerna gör att arbetsgivarna hålls ifrån strategin, säger Henrik och fortsätter: 

– Beakta exempelvis en kombination av indexfonder och aktivt förvaltade hedgefonder som rätt sammansatta kan leverera långsiktig marknadsavkastning – beta från indexfonder – och långsiktig överavkastning – alfa från hedgefonderna. Detta skulle på köpet kunna ge en attraktiv avgiftsstruktur, där avgiften till viss del skulle bli villkorad av att positiv alfa skapats. Investeraren, rådgivaren och produktleverantören skulle då alla ha en liknande incitamentsstruktur. Ju mer alfa som skapas desto högre intjäning för samtliga parter. Det är dags för branschen att sluta hemlighålla sina bästa stalltips. 

Henriks tre tips till dig som ska upphandla en tjänstepensionslösning:

1. Se förbi lockpriser som endast gäller delar av tjänstepensionen. Se istället till den totala kostnaden för företaget och medarbetarna.

2. Välj en aktör med ett brett utbud av väl prissatta indexfonder. Genom att sprida riskerna och hålla nere kostnaderna får medarbetarna en bra bas för ett framgångsrikt, långsiktigt sparande.

3. Säkerställ att den rådgivare ni väljer fokuserar på allokering, avgiftsnivåer och långsiktiga finansiella mål.

Vi har placerat cookies på denna webbplats. Cookies används för att optimera din användarupplevelse och för att tillhandahålla dig med relevant marknadsföring. Genom fortsatt användning av denna webbplats samtycker du till användningen av cookies. Klicka här för mer information.

JAG SAMTYCKER